your voice is all I hear somehow
Jag var så klok när jag gick i nian:
"Även om man misslyckas, även om allt går fel så har man ändå inte förlorat, för nästa gång vet man att det inte var på det sättet man skulle göra. Erfarenheter. Man skaffar sig erfarenheter genom att misslyckas och genom att göra fel. Därför borde man våga chansa mer, kasta sig ut för stupet och hoppas att man får vingar. När man sen slår i backen, riktigt hårt, kan man konstatera att man inte fick vingar. Det gör säkert ont och man känner sig dum och kanske till och med skäms. Men då vet man det, då kastar man sig inte ut för stupet igen.
Men så gör man inte, för man vågar inte tro att man ska få vingar. Man tänker logiskt och realistiskt och skrattar åt den som tror att den kan flyga. Men det borde vara han som skrattar, han som tror att han kan flyga. Han borde skratta åt de som inte vågar försöka, de som inte vågar tro att det finns annat än logik och verklighet. För att vinna något måste man kanske ge upp något annat för det finns inte plats för allt. Man måste våga lämna tryggheten en stund och lita på att den finns kvar när man kommer tillbaka upp igen. Finns den inte kvar för att läka ens sår och trösta en när man klättrat upp för stupet igen så var det ingen trygghet.
Och ibland skulle det kännas bra om någon såg in i en. Bara rakt in. Om någon bara kunde veta precis hur det var, se precis vad som hänt och veta precis vad man behöver."
Och just nu är jag så sjukt jävla bajsglad, och jag längtar till imorgon.