anna bäckman

Åh, vad jag älskar den där känslan. Ni vet när man gått flera timmar och velat känna den där smaken även fast man egentligen inte minns hur den smakar. När man försöker övertala sig själv att man faktiskt inte behöver den över huvud taget. Man orkar kanske inte gå ut i köket, eller man kanske inte vill lägga ut 30kr på att köpa den, men det slutar ändå med att man inte kan låta bli. Och när man väl står där, med en varm kopp i handen, och låter smaken infinna sig i munnen så är den helt plötsligt helt välbekant. Det sprider sig ett konstigt lugn i kroppen och man vill nästan bara skrika ut till hela världen hur jävla gott det är.

Jag kommer aldrig ångra att jag började dricka kaffe.