even as her words cut deep, I can’t deny the truth in them

Har precis städat av min lägenhet och tänt de gröna ljusen som står på matbordet. Funderar över ett bestlut jag nyligen tagit. Beslutet om att flytta hem igen. Hem till Eskilstuna. Det har tagit ett tag för mig att bestämma mig och orsakerna till valet är många och en del allt för privata. Men hem ska jag, så snabbt det bara går, och börja jobba mot mina egna drömmar på riktigt. Mycket mer än så vet jag inte.

Många här i Sundsvall har reagerat på att jag inte berättat något och velat veta varför jag inte gjort det. Jag har inget svar på det. Jag har nog helt enkelt inte trott att det spelat så stor roll, att min närvaro inte spelat så stor roll för er. Men nu vet jag motsatsen, och jag ber om ursäkt för att jag varit hemlig. Ni är mina vänner, och jag vet egentligen att ni bryr er. Ibland känner man sig bara så himla liten och då vet man inte att man märks.

Jag backar som fan för känslor just nu. Över lag. Har hittat en styrka som jag håller mig till, förmodligen allt för mycket, eftersom det innebär att jag blir ensam, på gott och ont. Tänk inte, tänk inte, känn! är ett mantra som finns med mig sen många år tillbaka men jag har aldrig lyckats följa det. Nu när jag väl låtit hjärtat tala så har det varit som en berg- och dalbana. Hur kan något gå från så spännande, till enkelt, till svårt, till naturligt och sedan alldeles jättekonstigt?

It's hard to know what's real when it all seems wrong, but I promise you I'll find what's going on.
I just need to follow the sun before I'll know if I'll see this another way.
The simple truth is I'm falling, falling down, and I don't want to drag you through the bottom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback