anna bäckman

Sitter i mitt rum i Torshälla och dricker en kopp kaffe och funderar på något min (gamla) jobbarkompis sa till mig när jag kände att jag inte riktigt visste i vilken stad jag hade mitt hjärta. Jag har faktiskt två jättebra ställen att bo på just nu, och båda platserna innehåller ett helt gäng med människor som tycker om mig.

Så nu tänker jag sätta mig på tåget hem till Sundsvall och tänka på hur himlans bra dagar jag har haft här hemma i Eskilstuna. Jag ska tänka på de goda kantarellmackorna jag åt med Mickis, och den roliga utekvällen jag hade i fredags med mina rabarberbrudar, hur sjukt bra jag kände mig när jag kände kärleken som fanns i rummet under släktmiddagen, hur skönt det var att strunta i att åka hem i söndags och istället ta en mysig fika med Sandra på en filt intill Mälaren och hur härligt det var att vara i ett stall och träffa hästar igår. Och så ska jag tänka på min mamma, pappa och syster som inte kunnat vara bättre än de är.

Och även om jag kommer sakna, så ska jag le och inte gråta. Man får faktiskt ha två hem. Och man får tycka om två städer. Och man får tycka om tusentals människor.