låt hela världen se ditt vackra leende

Vaknade för någon timme sen och har legat kvar i sängen sedan dess och vridit mig med en klump i magen. Jag älskar Sundsvall och vill jättegärna åka hem dit igen, till min lägga (som Moa skulle ha sagt) och till alla underbara människor som finns där. Men när jag tänker på att jag sitter på tåget om sex timmar mår jag dåligt. Som fan.

Jag vill inte lämna Eskilstuna riktigt än, det känns som att jag fick alldeles för lite tid här. Vill hinna umgås mycket mer med mina vänner, gå omkring mer på stan och ta många fler fikor. Jag har stor lust att boka en ny hemresa senare i veckan men då mitt hjärta slits åt två håll får jag någon form av beslutsångest. Vi får helt enkelt se vilken sida som vinner.

Idag fyller min morfar år. Världens bästa morfar, och att fira honom igår med hela släkten var något av det roligaste som hänt mig på länge. Han är så tacksam, min morfar. Och så himla, himla snäll och omtänksam.







Tycker så sjukt mycket om er, brudar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback