anna bäckman

Jag kom att tänka på en grej. Ofta får man höra från folk att de är stolta kurder, stolta danskar eller stolta amerikaner. Och nu i samband med alla möjliga debatter och diskussioner om Sverigedemokraterna och deras enligt mig idiotiska åsikter har jag många gånger fått frågan: "Du är väl fortfarande stolt svensk, Anna?".

Min poäng nu har inget med SD att göra, men jag vill inte säga att jag är stolt svensk. Jag är stolt över saker som jag känner att jag klarat av och förtjänat. Till exempel är jag stolt över att vara värd så fina vänner som jag har, jag är stolt över att ha klarat av skolan så bra som jag gjort och jag är stolt över att jag vågade flytta till Sundsvall och kasta mig ut i det okända.

Men svensk var något jag bara råkade bli. Jag råkade födas i Sverige och i och med det blev jag svensk. Det betyder såklart inte att jag inte uppskattar Sverige, eller inte tycker att det är världens bästa plats att bo på. Det betyder inte heller att jag ser ner på andra nationaliteter, utan helt enkelt bara att jag trivs i Sverige och med att vara svensk.

Så nej, jag är inte stolt över att vara svensk. Däremot är jag glad som fan över att vara svensk.