jag står för allt jag gjort
Ibland måste man ta svåra beslut. Det kan handla om att välja mellan två saker som är precis lika bra och man är så oerhört rädd att välja fel att man knappt vågar fundera över sitt val. I andra fall kan det handla om att man måste avgöra om man ska ta ett beslut som antingen kommer såra någon annan, eller göra att man själv inte mår så bra som man skulle kunna må. Pest eller kolera. Stampa, eller bli stampad på.
För mig handlade det om att lämna något bra för att ge mig in i något nytt, helt främmande, i hopp om att jag äntligen skulle få veta var min inre kompass för mig. Och jag vågade. Jag hoppade, men jag landade fel. Och nu har jag under de senaste dagarna stått inför ett ännu svårare val. En sak och en ingensak. Det bra, och gamla, kändes jag mig inte färdig att gå tillbaka till riktigt än. Jag vill hoppa vidare, se om jag kan landa på något annat ställe. Prova mig fram.
Så, jag valde ingensak och imorgon ska jag ordna med allt det praktiska och hålla tummarna för att det går så bra som jag tänkt mig. Sen har jag förmodligen tre månader framför mig som just nu är helt innehållslösa men förhoppningsvis något helt annat inom en snar framtid. Det här är något jag aldrig hade gjort förut, men de senaste veckorna har fått mig att växa något enormt och jag känner mig mer målmedveten än jag gjort tidigare.
Jag ska ge mig ut på helt okänt vatten. Jag ska chansa mer än jag någonsin gjort.
Och det bästa av allt är, att jag vet att jag har en sinnesjukt mjuk matta att landa på om jag faller.