anna bäckman

En vän frågade mig om jag glömt bort Eskilstuna nu, eftersom jag hela tiden pratar om hur bra Sundsvall är och hur fina vänner jag har träffat. Och jag kan inte ljuga om att jag trivs bra som tusan här uppe och att jag inte har några som helst planer på att flytta härifrån de närmaste åren. Jag älskar att Frida och Jens var här nyss och plingade på för att se vad jag gjorde och det faktum att det händer mig flera gånger om dagarna. Vi har blivit som en stor familj och vi brukar skämta om att vi bor i ett kollektiv. Det är verkligen underbart och så jävla roligt.

Men, att jag aldrig tänker på Eskilstuna kan ni glömma! Nästa vecka ska jag hälsa på i Eskilstuna nästan hela veckan och jag längtar så mycket att jag nästan spricker. Hade jag kunnat hade jag åkt hem oftare, och det kan alla här i Sundsvall intyga. Det ska bli helt underbart att träffa alla mina vänner, umgås med min familj, gå förbi ICA och bara andas in Eskilstunaluften. Istället för att gå på Storgatan i Sundsvall och virra runt bland gallerior jag knappt lärt mig hitta i ska jag få gå på den trygga, snälla Kungsgatan med världens bästa 21:an, Cityhuset, Smedjan och Gallerian och jag får en så lugn känsla i kroppen när jag tänker på allt det där.

Så att Eskilstuna skulle vara ute ur mitt hjärta stämmer inte. Däremot känns det bra att det bara är ett besök dit, och inte en flytt tillbaka hem. Sundsvall känns rätt nu, men Eskilstuna kommer alltid vara min stad. Och jag är så stolt över att vara därifrån att jag nästan spricker.

 

Dåliga mobilbilder från det grymma laserspelet som avslutade jubileumet.