anna bäckman

Jag var livrädd för att flytta till Sundsvall. Jag trodde att jag skulle bli helt ensam och ha jättesvårt att anpassa mig till en ny stad, nya människor och att bo ensam. Men jag är så glad att jag gav det en chans. Att säga att jag har träffat bra människor vore en underdrift. Jag har träffat vänner. Och att ha alla dessa underbara kompisar här och samtidigt veta att jag har ett helt gäng med fantastiska vänner kvar hemma i Eskilstuna får mig att vilja skrika ut av lycka. Här om dagen fick jag ett fint kort från en väldigt nära (och hårig) vän och idag låg det ett kort från farmor i brevlådan. Jag kan verkligen inte ha det bättre.

Dessutom har jag redan börjat känna att min lilla lägenhet på 22 kvadratmeter är mitt "hemma", och eftersom det är många i Eskilstuna som undrat hur det ser ut här kommer det lite bilder på den. När den är städad och fin. Vet inte hur jag lyckas, men det är väldigt lätt att stöka ner på en dag har jag märkt. Och en annan grej jag lagt märke till är att det är väldigt lätt att låta bli att diska om man har tallrikar så det räcker och diskbänken fortfarande går att använda (nästan). Och så länge jag har nudlar, majs och crème fraishe hemma kommer jag aldrig orka laga någon annan mat. Det är ju i alla fall tur att jag känner mig själv.