but if again it comes crawling, I'm gonna make it last

Idag har jag suttit nästan en timme på en bänk med en främling och pratat. Vi upptäckte att vi hade väldigt liknande åsikter gällande de samtalsämnen vi ramlade in på och vi har till och med samma yrkeshistoria om man nu kan kalla det så. Vi fick uppenbarelser tillsammans, om hur vi människor fungerar, och vi satt och skrattade åt saker som var typiskt svenska. Vi diskuterade allt från väder och blomsterfyllda väggar, till invandring och ensamhet, och när han frågade om jag var gift skrattade jag och svarade att det kändes väldigt långt borta. Om jag ska vara ärlig så kändes det lite, faktiskt.

Jag vet inte vad han heter, men jag hoppas att jag någon gång stöter på honom igen och att han minns mig då. Även om det skiljer 70 år mellan oss, så är det inte mycket annat som skiljer oss från varandra.


---
The first time that I saw you, looking like you did,
we were young, we were restless. Just two clueless kids.
But if I knew then what I know now, I'd fall in love.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback