anna bäckman

I min dusch har jag en sån där "knapp" som man måste trycka ner för att få vattnet att komma ur duschslangen istället för ur kranen. Igår när jag duschade och hade schamponerat in mitt hår och skulle trycka ner den där knappen så gick det inte. Den satt fast och jag kände stressen och irritationen sippra fram ur cellerna på mig. Skulle jag behöva sätta mig ner på golvet för att kunna tvätta ur löddret i mitt hår?

Efter bara några sekunders tyst klagande över att allt alltid går åt helvette för mig upptäckte jag att vattnet ju redan kom hur slangen och inte ur kranen. Knappen var redan nedtryckt och därför gick det inte att trycka på den. Logiskt. Då försvann all irritation och jag flinade åt mig själv samtidigt som det kändes som att löddret på huvudet var innanför huden och bubblade.

Och ute på min parkeringsplats har det stått en bil två dagar i rad nu och vad jag vet har jag inte haft någon hälsat på hos mig. Både igår och idag när jag tittade ut genom fönstret blev jag sur och arg på att någon har ställt sig där utan att be om lov, men sen gav jag mig bara ett sånt där fult flin igen. Jag har ingen bil, och jag vet ingen som ska komma till mig med bil just nu. Och om jag skulle få oväntat besök kan ju den personen lika gärna parkera längs vägen där alla andra bilar står.

Man behöver inte börja gnälla innan man vet om problemet verkligen är ett problem.