I'd say: they love what I do
Idag har jag vaknat med den där välkända bakfylleångesten. Det var längesen nu, eftersom jag nästan helt och hållet slutat festa vilket i sin tur beror på att jag helt enkelt har tröttnat. Men de senaste veckorna har jag haft några riktigt roliga utgångar och därför trott att den roliga delen av mig kommit tillbaka, men nu vet jag att det bara handlade om att jag skött mitt alkoholintag på ett bättre sätt. Jag har helt enkelt blivit lagom full.
Det blev jag inte igår. Och jag hatar känslan av att inte veta om jag gjorde ett gott intryck på alla människor jag träffade igår. Jag hatar att faktiskt komma ihåg allt som hände, men ändå inte veta om jag bör skämmas eller inte. Det är helt enkelt inte roligt, coolt eller spännande att vara aspackad längre. Det är så mycket härligare att vara lite lagom vinfnittrig och veta att man har skött sig och varit en person man vill vara hela kvällen.
Ska minnas det nästa gång.
Det blev jag inte igår. Och jag hatar känslan av att inte veta om jag gjorde ett gott intryck på alla människor jag träffade igår. Jag hatar att faktiskt komma ihåg allt som hände, men ändå inte veta om jag bör skämmas eller inte. Det är helt enkelt inte roligt, coolt eller spännande att vara aspackad längre. Det är så mycket härligare att vara lite lagom vinfnittrig och veta att man har skött sig och varit en person man vill vara hela kvällen.
Ska minnas det nästa gång.
Kommentarer
Trackback