anna bäckman

Början på låten är värst. Den får mig verkligen att minnas en speciell stund och ger mig tillbaka känslan som fanns då. Vet inte ens om det är rättvist att säga att början på låten är värst, för det låter som att det är en dålig känsla den ger mig, vilket det inte är. Så vi byter ut värst till starkast. Och så kan jag påpeka att refrängen inte ligger långt efter. Den väcker minnen av en stund när allt är så intensivt och så perfekt som man någonsin vill att det ska vara, och att det är allt man någonsin önskat sig - så länge det inte blir mer.

Jag borde ha behövt hjälpa till. Jag borde ha varit den som torkade tårar i någon annans ansikte och hjälpte någon ta sig igenom dagen, men det var det inte. Det var precis tvärtom. Och låten påminner mig om det.