cause now I'm the one who's hurting you
Som jag nämnt någon gång tidigare har jag alltid varit rädd för förändringar. Även om det är roliga nya saker som jag väljer själv så tycker jag att det är otroligt läskigt och bävar för det, ibland i flera veckor. För några veckor sedan fick jag ett sånt där wake up call, som det så fint kallas, då jag blev påmind om att något jag trodde skulle finnas för alltid inte längre fanns. Det fick mig att inse att mycket av det jag just nu jagar är sånt som jag haft förut, för flera år sedan, och just därför blir jag aldrig nöjd. För det finns inte kvar och det är inte mycket av det som går att reparera. Speciellt inte om man är ensam om att vilja det. Så nu börjar jag om med det jag har nu och allt nytt jag stöter på. Jag lämnar verkligen det gamla bakom mig, en gång för alla.
Igår började jag med att låta frisören klippa av 20cm från mitt hår, eftersom jag insåg att jag inte längre känner mig fin i hår som går ner till rumpan. Det krävdes lång mental förberedelse och jag bad henne klippa första klippet snabbt så jag inte skulle hinna tänka efter för många gånger. Nu efteråt känns det bra, och jag är jättenöjd. Så det går att förändra utan att det gör ont.
Här kommer lite halvdåliga före- och efterbilder om det är någon som vill se. Orkade som vanligt inte försöka vara snygg, så gjorde en grimas..
