anna bäckman

Jag är så sjukt jävla trött på människor. Kunder på jobbet som inte förstår att de måste visa legitimation när de ska handla varor med 18-årsgräns. Eller kunder som tror att det är helt okej att göra sexanspelningar fast de är gamla nog att vara min pappa, ibland min morfar eller farfar, och även de människor man pratar med efteråt som anser att jag borde ha tagit det med ett leende på läpparna. Jag är trött på människor som säger att jag inte accepterar att folk har andra åsikter än mina när de åsikterna handlar om att homosexuella inte borde få finnas, att invandrare är dumma i huvudet eller att Hitler är den bästa människan som levt på jorden.

Jag är sjukt trött på folk som går ut på krogen bara för att supa skallen av sig och gnugga rumpan mot ett snopp eller tvärtom, och folk som tror att bara för att man skrattar och dansar så betyder det att man senare kommer vilja ligga. Dessutom är jag sinnessjukt trött på folk som tror att det är något fel på mig bara för att jag inte har en ring på fingret, och att jag bara är rädd för att komma ut med att vara lesbisk när det bara handlar om att jag just nu känner att jag trivs otroligt bra med att vara singel. Trött på alla som tror att förhållanden och äktenskap är det allra viktigaste i livet.

Jag är så trött att jag ikväll sitter och gråter över den sista droppen som gjorde att bägaren inte räckte till längre. Över att jag inte längre kan behärska mig när jag träffar dessa människor som jag är så trött på. Över att jag ägnar så mycket tid åt att vara arg att jag inte hinner njuta av alla de underbara människor jag möter. Över att jag inte trycker i mig en chokladkaka.